|
Nr 3
Analys av homosexuell pedofili |
|
|
|
Eftersom pedofili än så länge är kriminellt och barnoffren själva ofta inte vet hur (eller ens om) de skall anmäla det, så fortgår det mesta tragiskt nog utan att bli upptäckt. Och när en barnskändare avslöjas så kan man inte alltid med säkerhet fastställa hans sexuella orientering. Om man t.ex skulle fråga alla de katolska präster som har dömts för övergrepp på pojkar om de är heterosexuella eller homosexuella, så kan de svara: "Varken det ena eller andra, jag har avgett celibatlöfte". Både en man och en kvinna kan begå övergrepp på antingen en pojke eller flicka. Så det finns fyra olika kombinationer. Och att utröna om förbrytaren är homo- eller heterosexuell är ofta mycket svårt. Därför behöver vi titta på brottets typ. Två av de fyra kombinationerna av övergrepp (kvinna förgriper sig på pojke och man förgriper sig på flicka) är heterosexuella till sin natur, vanligen begångna av personer med heterosexuell "orientering". På samma sätt är de andra två (kvinna på flicka och man på pojke) begångna av personer med homosexuell orientering.
Så vilket är vanligast? Heterosexuella eller homosexuella övergrepp? En ganska ingående studie av detta ämne utfördes av det amerikanska justitiedepartementet - Bureau of Justice Statistics in 2000, baserad på data insamlad mellan 1991 och 1996 i 12 stater (Alabama, Colorado, Idaho, Illinois, Iowa, Massachusetts, Michigan, North Dakota, South Carolina, Utah, Vermont och Virginia). Dessa stater ingick i NCVS (Nationella brottsoffer-enkäten) och databasen är känd som NIBRS (National Incident-Based Reporting System). Namnet på studien är "Sexual Assault of Young Children as Reported to Law Enforcement: Victim, Incident and Offender Characteristics". Studien leddes av Dr. Howard Snyder och är tillgänglig på internet i sammanfattad form. Data till understöd för studien finns också utlagd på den här sidan.
Här är studiens framträdande punkter när det gäller frågan vi ställer:
1. Av 57,762 barnskändare identifierade av offren är fördelningen av sexuella övergrepp som följer:
våldtäkt (forcible rape): 42%
anal våldtäkt (forcible sodomy): 8% sexuellt övergrepp med föremål (sexual assault with object): 4% påtvingade smekningar (forcible fondling): 45% 2. Nästan alla barnskändare som rapporterats till myndigheterna var män (96%). Således, låt oss som ett rimligt antagande säga att de 4% kvinnorna hade en liknande kategorifördelning som de 96 % männen. 3. Procentantalen under kategori 1 är en kombination av alla åldersgrupper. Om vi beaktar enbart fall av sexuella övergrepp med offer under 18 års ålder (barnövergrepp), finner vi följande (se tabell 1 i rapporten):
Det faktum att hela 54.2% (=100%-45.8%) av alla våldtäkter sker mot kvinnor som är 18 år och därutöver, beror naturligtvis på att kvinnor fortfarande är utsatta för risken för våldtäkt (en heterosexuell handling) vid åldrar där män fysiskt kan försvara sig mot angrepp i mycket högre utsträckning.
4. Genom att kombinera händelseantalen från stycke 3 ovan med dem från stycke 1 finner vi följande:
45.8% x 42% (från tabell 1) = 19.2% av alla sexuella övergrepp är "våldtäkter (forcible rape" på flickor (<18 år) - dvs heterosexuell barnskändning. ("Otukt med minderårig"?) 78.8% x 8% (från tabell 1) = 6.3% av alla sexuella övergrepp är "anal våldtäkt (forcible sodomy" på pojkar (<18 år) - dvs homosexuell barnskändning. 75.2% x 4% = 3.0% av alla sexuella övergrepp är "övergrepp med föremål" på antingen pojkar eller flickor (<18 år) - dvs antingen heterosexuell eller homosexuell barnskändning. 83.8% x 45% = 37.7% av alla sexuella övergrepp är "påtvingade smekningar (forcible fondling" på antingen pojkar eller flickor (<18 år) - dvs antingen heterosexuell eller homosexuell barnskändning.
Utifrån den statistiska informationen presenterad i rapporten finns ingen möjlighet att säga i vilken proportion de "sexuella övergreppen med föremål" och "påtvingade smekningar" är begångna på flickor (heterosexuella handlingar) eller på pojkar (homosexuella handlingar).
Så låt oss se vad vi har: 19.2 % är definitivt heterosexuella övergrepp och 6.3% är definitivt homosexuella övergrepp. Detta motsvarar ett förhållande på 3:1 (= 19.2/6.3) vilket innebär att 1 av 4 (25%) av alla övergrepp på minderåriga (< 18 år) görs av homosexuella och 75% av heterosexuella. Förhållandet mellan heterosexuella och homosexuella i befolkningen i stort varierar mycket från land till land och från den ena tidsperioden av mänsklig civilisation till den andra. Men den statistiska databasen var från 1991 till 1996 i 12 amerikanska stater. Under denna tid har det antagits att 2-3% av befolkningen var homosexuell. Om vi använder ett medeltal på 2.5% finner vi att 25% av alla övergrepp på barn begicks av de 2.5 % av befolkningen som var homosexuella. Detta är en överrepresentation med en faktor på 10.
Med andra ord: genom att använda denna metodik finner vi att en homosexuell person är 10 gånger mer benägen än en heterosexuell person att bli en barnskändare. Diskussion: Som nämnts ovan är denna konklusion baserad på en jämförelse mellan brottsstatistik för "våldtäkt (forcible rape" och "analvåldtäkt (forcible sodomy" under en 6-årsperiod (1991-1996) i 12 stater i USA. Resultatet är i linje med vad som har framlagts i ett stort antal andra källor. Gå t.ex till denna (länk (med titeln "The 10 Percent are Homosexuals Lie" hos Catholic Family Association of America) vilken innehåller information från många andra källor och metoder, eller kolla upp en färsk rapport av Jon Dougherty kallad "Pedophilia More Common Among Gays".
Man kan ställa frågan hur exakta sifforna är. Det kan medges att de är beroende av den speciella databas som använts och den exakta metoden. Men det kan aldrig bli någon diskussion om det faktum att homosexuella män är mer benägna (långt mer benägna) att vara eller bli pedofiler än heterosexuella män.
Ovanstående analys består av en mängd siffror och statistik. Siffror är bra för att visa på råa fakta. Men de kan inte återspegla den enorma mängd av mänskligt lidande som ligger bakom siffrorna. Den 7 february 2005 blev den avsatte prästen Paul Shanley dömd för barnövergrepp begångna under årtionden medan han uppträdde som präst i katolska kyrkan. Han kommer att få livstids fängelse. Alla borde läsa berättelsen och lära känna det mänskliga lidande och det "helvete på jorden" som ett av hans många offer fick genomgå. Och det mod offret visade i vittnesbåset när rättvisan slutligen nådde Shanley.
De homosexuella kan göra två ting för att "förbättra sina siffror" när det gäller pedofil-statistik:
1. De kan öka sitt procentantal av den totala folkmängden. När deras antal blir 25% av den totala befolkningen, så blir de "berättigade" att ha 25% av alla barnövergrepp. Och så länge som brottsstatistikens databas är från en era när de endast utgjorde 2.5% av befolkningen kan det verka OK. Men vid det laget kommer den verkliga övergreppsfrekvensen att ha ökat tiodubbelt. De homosexuella kommer alltid att ha en högre frekvens av barnövergrepp eftersom homosexualitet och pedofili bara är två olika sidor av vad Bibeln kallar perversion och mänskligt fördärv. 2. Gay-grupperna kan lobba för att få åldersgränsen för otukt med minderåriga sänkt. Det skulle göra under för deras statistik. Och de arbetar redan flitigt med den uppgiften. I land efter land finner vi de homosexuella grupperna lobbande för att sänka åldersgränserna. Du hör aldrig talas om heterosexuella som pressar på för att sänka åldrarna. Visst, det finns heterosexuella pedofiler också. Sjuka människor. Men du finner ingen heterosexuell grupp som öppet förespråkar heterosexuell pedofili så som den homosexuella NAMBLA (North American Man-Boy Love Association) gör. Det är gay-samhället som trycker på för alla dessa frågor. Och du finner inte de heterosexuella åkande till Thailand för att fira en heterosexuell extravaganza, så som gay-samhället gör med sitt "Gay Day"-firande varje år. På ön Phuket av alla platser! Med sitt billiga och villigt tillgängliga mjuka barnkött. |